Din omedvetna uppmuntran till utbrändhet

Utbrändhet är en av Sveriges största folksjukdomar och ändå är det fortfarande ”häftigt” att arbeta 150 % samtidigt som du studerar och upprätthåller ditt sociala liv. Men hur coolt är det egentligen att en dag inte orka stiga upp ur sängen eller att konstant gråta? Och vad kan du göra för att minska utbrändhet i din omgivning? Nedan följer tips som gör dig till en förstående och bra vän. Istället för att sätta mer krav på dem som redan är utbrända kan vi andra bli medvetna om hur vi skapar ett lyckligare samhälle. 

Det första du kan göra är att sluta skryta om hur upptagen du är. Självklart kan du i perioder ha mycket att göra och vilja dela med dig av din stress till dina vänner. Men om du börjar uppdatera din Instagram med inlägg om hur mycket du jobbar samtidigt som du klarar av två utbildningar och tränar regelbundet bör du reflektera över ditt syfte och hur det får andra att känna. Det kan ju vara så att det sätter mer press på andra som tycker ett halvtidsjobb är kämpigt nog. Det i sin tur kan få personen i din virtuella närhet att känna sig otillräcklig.

Du kan även resonera kring hur du bemöter andras beslut. Om din syster berättar att hon till exempel sagt upp sig finns det två sätt att svara. Du kan öka hennes eventuella ångest över beslutet genom att säga ’Åh nej varför det? Vad ska du nu göra då?´. Eller så kan du svara på ett mer hoppfullt sätt ’Jaha, vad modigt av dig. Vilka nya äventyr ser du fram emot nu?’. För att hjälpa din syster är det bättre med positiva tankar och kommentarer än ångestladdade som inte hjälper henne framåt.

För din egen del då? Det är okej att ställa in fikan på stan med din gamla arbetskollega. Med andra ord, minska pressen på både dig själv och dina vänner. Istället för att tvinga dig till fikan efter en hård dag på jobbet så är det på tiden att lära dig något nytt. Du får säga att du inte orkar. Lika så bör du vara förstående gentemot dina vänner när de en dag inte orkar dyka upp till er träff. Även fast det är mot dina principer att inte hålla det du lovat så är det kanske en princip att se över. Nästa gång kan det vara du som behöver en paus från alla måsten och då utan ångest över att ha ställt in.

Om vi tillsammans blir medvetna om hur vi skapar stressfulla situationer för andra kan vi också börja motverka dem. Reflektera över hur ditt eget agerande påverkar dina nära och försök sätta dig in i deras situation. När din kompis valt att hoppa av sin utbildning behöver hon inte påminnas med din oro, hon behöver höra din positiva syn och lösning. Vi måste dessutom bli bättre på att förstå och acceptera att en psykisk orsak är lika giltig som en fysisk. Så nästa gång du inte orkar ett måste, tänk då på att det är okej att säga att du inte mår bra mentalt. Lika okej som en förkylning.

Text Julia Olausson