Mina dagar går ofta på rutin, där jag efter arbetet lagar middag för att sedan sjunka ner i min rosa soffa. Jag vet att jag borde röra på mig istället för att sitta där, men bara tanken på en promenad eller gym får mig att rysa. Jag tog upp problemet med min psykolog som utmanade mig i mina inövade rutiner, en utmaning jag av nyfikenhet inte kunde avstå från.
”Den trygga hemmiljön lockar mig mer än ett svettigt gym med ett six-pack per kvadratmeter”
Det kvittar hur rationellt jag än tänker, den trygga hemmiljön lockar mig mer än ett svettigt gym med ett six-pack per kvadratmeter. Jag har fått in ett negativt tankesätt kring träning. Till stor del är det min ”allt-eller-inget-personlighet” som tycker att man ska spy av utmattning efter ett pass, annars kan man lika gärna stanna hemma. Psykologen tyckte detta var ett ypperligt tillfälle för mig att bli en vad jag kallar ”mellan-mjölks-person” som behärskar sig och ger ca 40-60% när den gör något för att inte bränna ut sig eller tröttna.Men för att lära mig detta krävdes en rutinförändring!
Det tar några månader att etablera en ny rutin och ta sig ur ”dåliga” vanor. Min psykolog liknade vanan vid en väl nedtrampad stig i en skog. Du hamnar per automatik på den eftersom den är enklare att vandra än den snåriga, mosstäckta marken. Det är dessutom kämpigt att ta sig upp ur denna djupa stig för att börja trampa en ny. Ibland kanske man till och med trillar tillbaka i den vanliga stigen när man försöker trampa en ny sidan av den. Detsamma gäller för en vana.
”Jag började göra upp en plan för rolig ’mellan-mjölks-träning'”
Men hur blir en vana just en vana? Ett andra tips min psykolog gav mig var att försöka utföra handlingen så många gånger som möjligt. Det handlar alltså om kvantitet snarare än kvalitet. Mitt mål var att få in träning som en vana i min vardag, men för att göra det så många gånger som möjligt måste något ändras i hur jag ser på träning. Jag började göra upp en plan för rolig ”mellan-mjölks-träning” där jag som mål hade att ta mig till gymmet, för att sedan göra två övningar. Allt utöver det var en bonus, vilket gjorde mig stolt och relativt nöjd.
Min första tur till gymmet bestod endast av att fixa ett medlemskap. Bara detta tog emot, men eftersom jag som belöning skulle få köpa en snyggt-shirt på H&M gick det enklare. Gången efter gjorde jag ett fåtal övningar för att få kalla det ”träning”. Det tog emot varje gång jag skulle dit, men när jag tänkte på att det viktigaste var att just ta mig dit snarare än att bygga muskler gjorde det enklare. Jag kunde vara där i 30 minuter, men var väldigt nöjd ändå och efter några veckor började allt kännas lite enklare. Målet med min träning hade förändrats från tidigare, då jag efter första passet ville se en fysisk förändring. Nu kom det istället att handla om den mentala biten, som är grunden för att träningen ska bestå. Detta är en kamp än idag, trots att det gått tre månader. Men jag har iallafall fått många belöningar på vägen!
Min resa till en träningsrutin går att applicera på mycket i livet som du önskar förändra. Försök tänka på kvantitet snarare än kvalitet i början. När rutinen sedan sitter kan du höja kraven, så länge det känns roligt och gör att du kommer upprätthålla din sysselsättning. Tar det emot? Planera in en belöning du får varje gång efter du följt din plan. Istället för att dagligen läsa 50 sidor i en bok eller meditera i 40 minuter per kväll kan du börja med 3 sidor och 4 minuters meditation för att få in vanan, sen kommer resten av sig självt!
Text Julia Olausson
