fbpx
0
Mental Balans

Lifestories: Jag åkte på en soloresa och detta är vad som hände

20 June, 2022

Jag har aldrig tänkt tanken på att resa själv. Flyga själv? Fruktansvärt. Vara helt ensam i ett annat land? Otänkbart. Ändå satt jag där en kväll i höstas med en flygbiljett till Skottland i min hand. Jag har heller aldrig sett mig själv som impulsiv, men måste nog erkänna att det faktiskt är en av mina bästa, och sämsta, egenskaper. Det är just min impulsiva sida som fått mig att ta de bästa besluten i mitt liv. 

Veckan innan min soloresa var jag exalterad, men extremt nervös. Ungefär samma känsla som en första dejt. Jag grät floder när jag sa hejdå till mina nära och kära samtidigt som jag innerst inne förstod att detta är något jag behöver göra. För mig själv och för mitt mående. Jag har en hatkärlek till att göra saker som gör mig obekväm eller som framkallar ångest, men i slutet av mars boardade jag ett plan mot en soloresa som skulle leda till det största beslutet jag någonsin tagit. 

När jag tog första steget ut från planet, samtidigt som jag kikade upp mot en grå himmel i Edinburgh, hann jag tänka ”Vad fan håller du på med, bara åk hem”. Men hjärnan spelar gärna spratt med en när det känns obekvämt. Så jag satte mig snabbt i en taxi innan jag hann boka första bästa flygbiljett hem till trygga Sverige. 

Som en första dejt gick jag och Skottland stapplande fram. Men så fort vi värmt upp mot varandra gick det bättre och allt flöt på. Jag checkade in på mitt hostel som också var en ny upplevelse för mig. Att bo tillsammans med människor jag inte känner var absolut märkligt, men inte så farligt som jag trodde. Ska jag vara helt ärlig hade jag kanske hellre bokat ett Airbnb, men jag ville få ”the full experience” av en soloresa. 

Jag valde att åka iväg på en förbokad vandrings-tour tillsammans med andra soloresande då jag inte kände mig helt bekväm att vandra själv som ensam kvinna. Vi åkte upp till Highlands i Skye, en plats som är känd för sin vackra natur. Och om vi säger såhär: jag blev inte besviken. Höga berg i olika nyanser av grönt, grått och brunt. Vattenfall med det renaste vattnet. En natur som kändes helt orörd av mänskligheten. Naturen tog andan ur mig flera gånger och jag hade eufori i kroppen dygnet runt. Under dagarna vandrade vi på olika platser och fick höra historier om allt från jättar och älvor till att leta efter Nessie i Loch Ness. Och på kvällarna lärde jag känna människor från hela världen och testade maträtter jag inte kan uttala. 

Mikaela Arvidsson åkte på sin första soloresa till Skottland.

Självklart kom det stunder där jag kände mig ensam. Men just de stunderna uppskattade jag som mest. Där och då förstod jag att den viktigaste personen i mitt liv är jag. Och vi ska hålla ihop ett tag. Därför är det extra viktigt att jag mår bra och gör de sakerna som ger mig livsglädje. Jag har också alltid sett min relationsstatus som ett hinder. Singel och ensam. Men just nu kan jag bara tacka alla dejter som gick fel. Jag har bara mig själv att tänka på och det är en fantastisk känsla. Man kan säga att jag ”hittade mig själv” i Skottland, precis som alla 20-åringar gjorde i Asien. 

Denna resa är det häftigaste jag gjort. Och det blev så himla tydligt för mig då att ingenting är omöjligt och jag kan göra precis vad jag vill. Jag vill inte leva ett helt liv och inte känna att jag testat och gjort allt som jag velat göra. 

När jag landat i Sverige och satte nyckeln i dörren till min lilla tvåa i Malmö så tog hjärtat som det brukar ett litet glädjeskutt i bröstkorgen. Jag har alltid älskat att komma hem. Men efter att ha packat upp min resväska satte jag mig i soffan och bara stirrade tomt ut i luften. Något kändes inte bra men jag kunde inte sätta fingret på vad det var som fick mig att känna så. Jag hade haft en fantastisk resa och var tacksam över att komma hem. Så vad var det som fick mig att känna såhär? 

Veckorna gick och det jag trodde var en ”tvärtom-resfeber” gav aldrig vika. Innerst inne tror jag att jag alltid visste vad det var som skavde, men att jag inte riktigt vågade tänka just den tanken. Tanken om att säga upp mig och att starta ett eget företag. En längtan efter frihet. Efter ett samtal med en nära vän som jag alltid vänder mig till när livet är klurigt så ringde jag min chef och sa upp mig. En blandning av chock och glädje men med en 100% säker magkänsla landade i mig. Och hur osäker jag än kände mig lutade jag hela tiden tillbaka till min magkänsla som alltid har rätt. 

Så nu, cirka sju veckor senare, sitter jag här med mitt egna lilla aktiebolag. Detta är något jag drömt om länge, men jag har aldrig riktigt vågat ta steget. Hur ska jag betala min hyra om jag inte får några kunder? Vem vill anlita mig? Men allt handlar om att slå bort den lilla djävulen som sitter på axeln. Jag vet vad jag kan och jag vet vad jag går för..

Så med det vill jag tacka Skottland för en magisk första dejt som ledde till något utöver det vanliga. Är jag modig eller bara rentav galen? Antar att tiden får utvisa det. 

Text och foto Mikaela Arvidsson

    Lämna en kommentar

    Newsletter