Power Kvinnor

Powerporträtt: Victoria Särvegård

27 oktober, 2019

När man träffar Victoria Särvegård är det svårt att se att hon bara för ett par år sedan var sjukskriven för utmattning och var så dålig att hon knappt kunde ta sig ur sängen. Hon är en framåt, glad och pratsam 28-åring med mycket livserfarenhet och många kloka insikter. Insikter som hon gärna delar med sig av när vi ses över en kaffe en gråmulen oktoberdag på ett fik i centrala Malmö.

Det som kanske inte syns först när man träffar Victoria, blir desto mer uppenbart när man har fått ta del av hennes historia och kan se att det är en historia som hon brinner för att sprida vidare till andra som har drabbats. Det är med det syftet som plattformen och communityn för stressade och utmattade kvinnor, utmattningen.se, har skapats.

Victoria är född och uppvuxen i Malmö. Hon är storasyster åt två yngre systrar och uppfostrad i en familj som hon själv beskriver som väldigt prestationsinriktad. Under hennes skoltid blev jakten på prestation, och den bekräftelse som kom med den, en stor drivkraft. Den jakten genomsyrade hela hennes gymnasietid och även senare när hon började studera på universitetet. Med siktet inställt på att i framtiden kunna hitta ett jobb som kunde göra henne ekonomiskt självständig och så oberoende av andra som möjligt blev ambitionsnivån skyhög. Studierna, extrajobben, det långa dagliga pendlandet till och från skolan och träningen tog upp all av Victorias tid och allt utöver det prioriterades bort.

Redan under studietiden började stressymtomen komma smygande i form av migrän och värk i axlar och nacke och hon sökte flera gånger hjälp hos läkare som var oförstående och som enbart kom med kortsiktiga lösningar.

Det var först efter att Victoria arbetat några år efter sin examen och jobbat sig upp till flera höga och ansvarsfulla positioner som de smygande symptomen blev alltmer påtagliga och ihållande. Efter att ha slitit och befunnit sig i en arbetsvärld som krävde mycket och där arbetsklimatet var hårt och arbetsbördan tung, började kroppen till slut att ta ut sin rätt. Nu var det inte längre tal om enbart muskelvärk och migränattacker för Victorias del, utan livsglädjen och orken sinade och försvann till slut helt.

En dag kollapsade hon på bussen på väg till jobbet och några år efter det kunde hon inte längre ta sig upp ur sängen eller sluta gråta. Trots att hon upplevt utmattning i sin närhet, hos bekanta och tidigare kollegor kunde hon inte inse att hon själv var drabbad och heller inte förstå att hon var så pass sjuk som hon faktiskt var. Efter att Victoria fått sin diagnos och blivit sjukskriven påbörjades den långa vägen till sjukdomsinsikt och acceptans. Konsekvenserna av utmattningen är något som Victoria fortfarande arbetar med men som hon också vill dela med sig av till andra.

Fanns det något särskilt avgörande tillfälle i din karriär som triggade utmattningen?

I mitt fall var det en kombination av flera olika faktorer som gjorde att jag tillslut drabbades av utmattning. Jag är uppväxt i en prestationsinriktad miljö, där det har varit viktigt att prestera för att vara duktig. Tidigt fick jag höra att det var viktigt att jobba hårt och att det lönar sig. Det har gjort att jag utvecklade en prestationsbaserad självkänsla, där jag mätte mitt egenvärde utifrån vad jag presterade.

Förutom det så drogs jag till yrkesroller som gav mig stort ansvar eller som det så fint kallades ”frihet under ansvar”. Jag lockades av arbetsplatser som var väldigt prestationsinriktade. Där man inte tog pauser, gärna hoppade över lunchen och skröt med hur mycket man hade att göra. Men i slutändan var det min personlighet och samhällets höga krav i kombination med att jag flera år arbetat på arbetsplatser som har haft otydliga förväntningar, bristande och frånvarande ledarskap och en alldeles för hög arbetsbörda som gjorde att jag gick rakt in i väggen.

Jag minns att jag tyckte det var en ”lättnad” att bli sjukskriven för att jag fick det bekräftat av en läkare att jag var sjuk. Det jag kände var på riktigt. Jag hade inte hittat på.

Hur upplevde du din sjukdomsperiod och hur hanterade du din utmattning? 

Initialt under min sjukdomsperiod var jag i chock. Jag sov ungefär 16-18 timmar om dygnet och var mestadels sängliggandes den första tiden. Orken att klä på mig eller laga mat fanns inte. Jag var som en blöt fläck som var helt tom inombords. Jag minns att jag tyckte det var en ”lättnad” att bli sjukskriven för att jag fick det bekräftat av en läkare att jag var sjuk. Det jag kände var på riktigt. Jag hade inte hittat på. Men jag kände mig också väldigt misslyckad som människa. Hur hade jag hamnat här 26 år gammal? Jag skämdes över att jag hade drabbats och inte kunde jobba. Jag tappade också bort min identitet när jag inte kunde jobba och jag visste inte längre vem jag var när jag inte presterade.

Överlag så har sjukdomsperioden varit en omvälvande och en otroligt jobbig resa. Med djupa dalar och inte lika många toppar. Att återhämta sig från en utmattning i ett prestationsinriktat samhälle som inte har tid att vänta har varit stressande. Det har gjort att jag flera gånger har skyndat mig fram alldeles för snabbt i min utmattningsprocess men då har jag också tagit två steg bakåt. En sak jag har lärt mig är att det inte går att prestera sig ur en utmattning.

Hur såg din väg till tillfrisknande ut?

En av anledningarna till att jag började skriva var just att jag kände mig väldigt ensam,  därför ville jag dela med mig av min utmattningsresa på sociala medier. Det har hjälpt mig att sätta ord på mina känslor och har gjort att jag har kommit i kontakt med personer som har identifierat sig med min situation. Skrivandet har fungerat lite som min terapi. Men det var inte ett självklart val att dela med mig av min resa på sociala medier. Tvärtom.

I början var det ganska jobbigt eftersom jag oroade mig mycket vad tidigare kollegor och ”andra” i min omgivning skulle tycka. Jag var rädd för att deras bild av mig skulle förändras. Att de skulle uppfatta mig som svag. Dessutom har jag tidigare varit väldigt privat av mig och mer av en ”passiv Instagrammare” som följt kompisarna och lagt upp några enstaka foton per år. Men kraften att dela med mig var starkare. Kanske var det så att min resa kan inspirera någon annan? Eller hjälpa någon i deras utmattningsprocess? Det gjorde att jag inte kunde motstå. Då var det värt det!

Vad önskar du att du vetat om innan du blev sjuk?

Jag önskar att det hade pratats mer om återhämtning och stress i skolan och på arbetsplatser. Hade jag haft kunskapen om vad stress var och vikten av återhämtning hade jag kanske kunnat bromsa i tid. För varje stressymtom som jag fick så normaliserade jag det. Jag såg väldigt isolerat på varje symtom och det var ingen som sa till mig att huvudvärken kunde bero på stress eller att jag hade svårt att koppla av var förknippat med att jag befann mig i ett stresspåslag.


Många år trodde jag det var normalt att vara helt slut efter jobb och somna på vardagsrumsmattan utav trötthet eller sova bort helgerna för att orka jobba en vecka till. Att ha migrän var eller varannan månad blev en naturlig vardag för mig. Då hade jag inga andra referensramar och trodde det tillhörde att vara helt slutkörd som vuxen.

Oftast är det en kombination av inre och yttre stress som får bägaren att rinna över. Men det är också viktigt att förstå att det inte enbart behöver vara yttre faktorer som skapar stress som exempelvis konflikter på jobb. Utan inre stress kan vara minst lika skadligt. Inre stress kan handla om att du identifierar med din prestation, har självkritiska tankar eller har höga krav på dig själv. Är du inte medveten om detta är risken stor att du omedvetet går runt med ett aktiverat stressystem i många år. Detta var fallet för mig.

Trots att sjukskrivningarna på grund av stress i åldrarna 25-29 år har ökat med 370 % sedan 2011, är det fortfarande status att vara stressad och ha mycket på sitt bord. För det indikerar att du är framgångsrik.

Varför tror du att det är så många som drabbas av utmattning idag och varför drabbas kvinnor i större utsträckning?

Först och främst tycker jag det är viktigt att poängtera att utmattning inte är ett individproblem, utan att samhällsproblem. Det kan drabba vem som helst. Men kvinnor är överrepresenterade i statistiken. Dels tror jag det beror på det är mer accepterat att visa dina känslor som kvinna än det är som man. Därför är jag säker på att det finns ett stort mörkertal bland männen.

Förutom det tror jag kvinnor också många gånger tar ett större ansvar för relationer och agerar ”projektledare” på hemmaplan. På det sättet är vi mer aktiva fler timmar under dygnet. Det är ett tufft klimat för kvinnor i dag. Speciellt om du är ”ung kvinna”. Jag tror att dessa krav kommer i takt med att vi blir allt mer jämställda och att kvinnor vågar ta större plats i ledarpositioner där traditionellt sätt männen har dominerat. Jag tror att det kan vara en bidragande faktor till stress att känna att man som kvinna konstant behöver bevisa något.

Trots att sjukskrivningarna på grund av stress i åldrarna 25-29 år har ökat med 370 % sedan 2011, är det fortfarande status att vara stressad och ha mycket på sitt bord. För det indikerar att du är framgångsrik. Jag tror att många utav oss tror att lycka sitter i titlar och materiella ting men att vara lyckad är inte samma sak som att vara lycklig.


Vad har du lärt dig av din utmattning?

Det finns många lärdomar. Jag hade kunnat ägna hela den här delen till bara det, haha. Men det finns två lärdomar som har varit extra viktiga för mig. Jag har lärt mig att en stark och kärleksfull relation till mig själv är det bästa vaccinet mot stress. För hur du ser och känner om dig själv styr vad du tycker du är värd. Innan min utmattning tyckte jag ofta att jag inte var värd att vila förrän jag hade gjort något ”nyttigt” eller ”produktivt”.

Om jag hade bockat av alla punkterna på att-göra-listan eller fullföljt det som jag förväntade av mig själv, först då var det okej att slappna av eller äta något gott. Tyvärr var verkligheten så att jag ofta inte nådde upp till kraven som jag ställde på mig själv och det ledde bara till att jag blev besviken på mig själv eller kände dåligt samvete över att jag tog den där chillkvällen ändå.

Vilka mål har du för dig själv och din karriär nu? 

På det privata planet är mitt främsta mål att må bra, fortsätta stärka och bygga upp mig själv. Utmattningen har tagit väldigt hårt på mig. Att drabbas av utmattningssyndrom har satt livet på paus och det har inte enbart påverkat min hälsa utan samtliga områden i mitt liv. Ekonomin och självförtroendet har fått lida. Att gå från att vara extremt prestationsfokuserad till att inte kunna prestera på samma sätt som tidigare har varit tufft. Att inte orka ta hand om mig själv eller tjäna mina egna pengar har också varit tungt att acceptera. Speciellt eftersom jag alltid varit väldigt självständig.

Företagsmässigt, bygger jag just nu en webbutbildning för individer som identifierar sig med sin prestation och som vill lära känna sin stress. Den kommer lanseras inom kort. På längre sikt så är min ambition att fortsätta utveckla utmattningen.se genom att bygga ett ännu starkare community för stressade och utmattade kvinnor. Som stressrådgivare vill jag fortsätta inspirera, utbilda och ge de verktyg som behövs för att fler ska kunna leva ett hållbart och mänskligt liv. Där individerna bibehåller energi, känner glädje och att de räcker till. Där det är okej att ha dåliga dagar, vara sårbar och inte konstant prestera på topp. Jag älskar mitt community! Det är tack vare alla fantastiska människor som dagligen delar med sig, peppar och stöttar som motiverar mig till att fortsätta. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.


Victorias tips på hur du skapar en hållbar karriär 

1. Ha inte så bråttom!

Jag började jobba när jag var 16 år och de tio åren fram till att jag fick utmattningssyndrom, har gått i ett rasande tempo. Det resulterade i att jag aldrig njöt av resan, varje prestation (prov i skolan, föreläsning på jobbet osv), såg jag bara som ett problem som skulle lösas. Men att springa genom livet kostar dig din närvaro. Du behöver inte känna dig stressad över att du ska ha allting på plats. Allting är ständigt i rörelse och du utvecklas genom hela livet. Du kommer aldrig känna att du når en punkt där du är färdig. Så ha tillit till dig själv, gör en sak i taget och njut av resan.

2. Investera i din hälsa

Det viktigaste du kan göra är att investera i din relation till dig själv. Jag tror att vi många letar efter svar utanför oss själva. När vi i själv verket behöver lägga mer kraft och tid på att lära känna oss själv, lära känna vår stress och hur vi tänker och fungerar. Det bästa verktyget du har om du vill göra karriär är dig själv. Och en förutsättning för att kunna göra karriär är att du har hälsan med dig. Så när du inte känner att du hinner med att ta den där pausen eller gå en promenad efter jobb, då är det precis vad du behöver. Du behöver inte prestera för att vara värd att vila. Njut för att du vill och för att det får dig att må bra kortsiktigt och långsiktigt.

3. Inget jobb är värt att offra sin hälsa för

Jag har lärt mig den hårda vägen. Du kan inte räkna med att någon tar hand om dig när du inte orkar längre. Det är du som får göra jobbet och ta konsekvenserna i slutändan. Fråga dig själv: är det på bekostnad av din hälsa som din prestation vilar på? Känner du att du behöver dra i handbromsen så är det kroppens sätt att tala med dig. Snälla lyssna. Det är ingen som tackar dig när du har kört över dig själv.

4. Du är inte vad du gör! 

När vi är högpresterande är det lätt att vi identifierar oss väldigt mycket med vår prestation. När vi gör det så känns varje nederlag eller misslyckande som ett hårt slag i magen. Det är viktigt att vi distanserar oss från vår prestation för att få perspektiv på det vi gör och göra saker som inte är förknippat med prestation. Vi är många som har en hård inre röst som får oss att känna att vi inte räcker till. Men kom ihåg du gör så gott du kan. Du är tillräcklig alla dagar i veckan. Ditt värde sitter inte i din prestation.

5. Planera in återhämtning

Återhämtning är inget som kommer av sig själv utan det är ett aktivt val som vi behöver prioritera varje dag. Jag brukar jämföra återhämtning med att ladda mobilen. När du använder din mobil behöver du ladda den för att den ska fungera optimalt. Använder du den mycket behöver du ladda den mer. Samma sak gäller dig. Det går inte att bara ta utav dig själv utan att ladda dina batterier. För tillslut går du på sparlåga. Och i värsta fall så dör mobilen. Återhämtning är ett sätt att ladda batterierna på. Det ger dig ny kraft och näring och är grunden till dina prestationer. Och nej, du är inte lat för att du vilar eller tar en paus. Tänk på vad du utsätter din hjärna och kropp för varje dag.

Var snäll mot dig själv.

Text Fanny Bjuväng Foto Julia Batista


    Lämna en kommentar

    Her Way favoriter