Tankar & åsikter

Skidåkning som överviktig, hur funkar det?

27 december, 2019

Nu har jag åkt skidor ett par dagar. Första gången på säkert 15-20 år! Jag är betydligt tyngre och betydligt mer otränad nu än jag var då. Jag har inför resan oroat mig lite över den fysiska biten. Hur ska det gå? Kommer jag orka eller kommer kroppen svika mig? Jag vill skriva lite om detta eftersom jag vet att ni är flera som känner likadant som mig.

Jag har försökt ha en prestigelös approach till det hela. Ta pauser i backen när låren känns möra. Hoppa över ett åk och pusta ut lite för att därefter joina killarna i åket efter det. Det har gått ganska bra men prestationspersonen i mig och tankarna från förr gör sig ändå påminda. Jag kan, om jag inte passar på mina tankar, ha en tendens att skämmas över hur flåsig jag blir. Men då påminner jag mig själv om att jag gör mitt bästa, att det ska vara kul och att jag är en 80-talsmänniska vars enda mål är att vara en glad motionär. Jag behöver inte vara Pernilla Wiberg ner för backen. Ett behagligt tempo i en bekväm grön backe går precis lika bra.

Jag tror att detta är ett fel som många av oss gör när vi ”ska börja träna”. Man sätter ribban för högt vilket gör att det inte känns kul. Om jag ”bara” får in tre åk en dag så räcker det gott och väl. För om jag maxade med 10 åk på en dag hade jag tyckt det var pest och pina och struntat att åka alla andra dagar.

Igår tog jag ut mig rejält och när vi kom hem la jag mig på sängen för att ta en mikrosömn på tio minuter. Jag vaknade en och en halv timme senare! Helt ljuvligt! Det tröttheten som finns i kroppen efter en dag ute och med trötta muskler är en underbar trötthet. En varm dusch, sköna mjukis och en härlig middag och sen bara djupt ner i soffan. Det är så otroligt skönt. Och sen sover jag ju så bra efter att kroppen fått jobba lite.

Det är kul och skönt med rörelse, men det är inte kul att piska sig i träning. Särskilt inte om man lider eller har lidit av kroppshets. Mitt enda råd till dig är att våga prova. Tacka inte nej till skidresan för att du är för rädd. Sitt inte inne hela dagen om du egentligen hade velat vara ute med blir kvar hemma av rädsla. Våga prova! Jag har ingen åsikt om någons vikt eller levnadssätt. Men för egen del känner jag att det är ett problem om kroppen står i vägen för livet. Så har det till viss del varit för mig. Ibland rent fysiskt men oftast mentalt. Och jag vägrar låta mina hjärnspöken eller faktiska övervikt stå i vägen för att leva. Det hade varit förfärligt om jag stannat inne av rädsla och därmed missat att se stoltheten i Estrid när hon igår visade upp allt hon lärt sig i skidskolan. Låt inte din kropp eller dina hjärnspöken ta i från dig möjligheten att skapa minnen.

  • Svara
    Natalee
    28 december, 2019 kl. 18:32

    Tack för det här inlägget, precis vad jag behöver just nu! Nojar så sjukt mycket inför resan till Sälen v.4. Över att flåsa, att inte hitta skidkläder som passar. Över att inte passa in. Tack för att du delade med dig, det känns lite lite bättre. 💖

    • Svara
      Frida Kummerfeldt
      20 januari, 2020 kl. 21:21

      Hur gick skidresan? Blev det bra? Kunde du släppa oron? Kram!

  • Svara
    Anna
    29 december, 2019 kl. 13:15

    Tack för din inspiration😊

    • Svara
      Frida Kummerfeldt
      20 januari, 2020 kl. 21:21

      tack för att du läser fina du!

  • Svara
    Anna
    29 december, 2019 kl. 22:36

    Fan Frida du är så klok! Tack för att du sätter ord på alla mina tankar <3 Vi har bokat skidresa efter nyår och jag är så nervös och stressad över detta. Egentligen gillar jag att åka skidor och vill se fram emot det. Men jag väger typ 10-15 kilo mer än förra gången vi åkte och är i så mycket sämre "skick" och kondition… Och tänker att om jag inte maxar och åker så mycket som möjligt så kommer resan att vara bortkastad för det kostar ju ändå en del pengar att åka iväg… Och känslan av att "alla" kommer att stå i liften och backen och tänka; "ska verkligen HON som är så stor åka skidor". Mitt sunda jag förstår ju att det inte kommer att vara så men jag känner mig så stigmatiserad i min nuvarande kroppsform. Därför är det så skönt att komma in här och läsa dina kloka tankar. Hellre tre bra åk på en dag än att maxa och köra slut på mig själv! Dessutom är jag som du en introvert person som behöver vara för mig själv någon gång under dagen för att inte explodera på familjen… Så jag ska verkligen försöka njuta av denna skidresa. Åka några åk om dagen, promenera, åka pulka med min dotter och kanske till och med bara ligga på soffan i stugan och läsa en bok. Frida, du är min hjälte. Fortsätt med ditt viktiga skrivande och influerande som kroppspositiv <3

    • Svara
      Frida Kummerfeldt
      20 januari, 2020 kl. 21:22

      Det låter som om du verkligen kommer vara snäll mot dig själv! Hur gick resan? Lyckades du njuta, ta det lugnt och släppa allt om vad andra kanske tycker och tänker? Tack för att du läser, det betyder otroligt mycket för mig. Förlåt för sent svar, det har varit lite mycket på sistone. <3

      • Svara
        Anna
        24 januari, 2020 kl. 16:20

        Det gick över förväntan faktiskt. Vi var i Kongsberg i Norge och den “enklaste” backen var barnbacken och inte ens den var särskilt enkel. Så det blev bara åk i den och där var bara ett rullband upp så jag behövde inte oroa mig för liftåkning. Tyvärr så regnade det första dagen så då provade jag bara åka men det var så isigt att det gick inte. Men de andra två dagarna blev det några åk och det var riktigt roligt så jag är glad att jag vågade 🙂 Och tack för att du tipsade om ASOS Curve så jag hittade både skidbyxor och skidjacka till bra pris! Kände mig så snygg i backen och bara det höjer ju självförtroendet <3

        • Svara
          Frida Kummerfeldt
          2 februari, 2020 kl. 11:16

          Jag är SÅ stolt över dig! <3

Lämna en kommentar