Många av oss undrar hur man på bästa sätt pratar med sina barn om pandemin. Vad ska man säga, när ska man säga det, och finns det något som bör förbli osagt? Vi har pratat med förskoleläraren och familjebehandlaren Anna Träff för att reda ut hur man lättast närmar sig detta laddade ämne, utan att skrämma eller oroa våra barn.
Hur bör man som vuxen förbereda sig för samtalet om pandemin?
Att prata med barn när man själv är orolig kan vara svårt. Vi vuxna har inte svar på allting – något som i sin tur kan vara svårt att hantera som vuxen. Man är orolig att barnen ska ställa frågor som man inte kan svara på, och risken är då stor att vi försöker förklara lite för mycket. Men barnen behöver inte bli smittskyddsexperter, utan jag tror det viktiga är att man avlastar barnets eventuell oro. Sen är det även jätteviktigt att man inte projicerar sina egna beteenden och rädslor på barnen eftersom det lätt kan bli lite hysteriskt kring det här med att tvätta händerna, hålla avstånd och vart man ska nysa och hosta. Som vuxen är det viktigt att man frågar sig själv vad syftet med samtalet är. Genom att veta vad man vill får fram och varför, kan man sortera bort det som inte behövs – och bara ha med den sortens information som faktiskt är viktigt för barnet.
Hur förklarar man det rådande världsläget på ett så pedagogiskt sätt som möjligt?
Jag tänker att det är jätteviktigt att börja med att scanna av vart ens barn befinner sig med sin oro och eventuella frågor, så att man inte väcker en björn som sover. Man kan till exempel börja med att fråga om ens barn har hört talas om ett ord som heter Corona, COVID, eller COVID-19 – och om barnet säger nej, kan man tänka att det ändå är bra att så ett litet frö om ämnet eftersom är väldigt relevant just nu. Som förälder kan man påbörja det samtalet med att säga att det just nu finns en sjukdom som håller på och far runt i nästan alla länder i världen, men att man ändå lägger informationen på en väldigt allmän nivå. Man kan berätta att det är som en jättekraftig förkylning som en del kan bli väldigt dåliga utav, samtidigt som andra bara nyser. Tycker man det är relevant kan man även nämna att det inte finns någon specifik medicin för sjukdomen just nu, och att det är just därför som det är viktigt att gamla personer inte blir sjuka eftersom deras kroppar kanske inte klarar av hostan. På så sätt kan man även få in en förklaring varför man inte bör träffa äldre släktingar och familjevänner just nu.
Är det den enda informationen man behöver ge angående varför man inte kan träffas?
Jag tror inte det viktiga här handlar om själva informationen, utan hur det specifika scenariot påverkar barnet. Informationen kan man nog hålla rätt så kort, och istället fokusera på hur ens barn känner angående att inte ha möjligheten att träffa X just nu. Om barnet till exempel säger att hen är jätteledsen och längtar efter personen i fråga, så tänker jag att man som förälder bör stanna kvar i den känslan och tillåta barnet att känna som han eller hon känner. Sen kan man till exempel prata med sitt barn om vad man kan göra när man längtar efter någon – något som ofta brukar resulterar i att barnen själva kommer med egna förslag på aktiviteter som får dom att må bättre, så som att måla en teckning och skicka till personen man inte kan träffa. På så sätt lär man även barnen att det inte är farligt med svåra saker så som att längta efter någon.
Hur kan man hjälpa sitt barn hantera eventuella rädslor gällande coronaviruset?
När det gäller barn som av någon anledning har blivit bombarderade av fakta (eller med vuxnas rädslor) så tror jag att det är viktigt att man som förälder tar tillbaka kontrollen över situationen genom att prata lugnt och sansat om situationen med sitt barn. Du kan till exempel fråga barnet om hen tror att du är rädd, och om svaret är ja är det viktigt att lägga fokuset just där. Den värsta skräcken för ett barn är att ens förälder är rädd och svajar, så att veta att mamma och pappa har allt under kontroll är jätteviktigt för ett barn. På så sätt känner man som barn att ens föräldrar säkerställer att man är trygg, så att man som barn inte behöver tänka så mycket på situationen. Sen är det klart att man som förälder kan erkänna att man tycker att det hela är lite läskigt – men då är det viktigt att man förklarar för sitt barn att man som förälder kommer att ta hand om barnet som vanligt så att att inget farligt händer.
Vad kan vara speciellt svårt för ett barn att ta in när det kommer till pandemin?
Små barn under fem år fungerar så att dom personifierar saker, vilket innebär att dom har svårt att sortera vad som är vad nu när den här sjukdomen har ett så pass tydligt namn som Corona eller COVID-19. Därför tror jag att många barn kan uppfatta coronaviruset som ett objekt, som ett monster man ska akta sig för. Och då tänker jag att föräldrar kan hjälpa sina barn att förstå situationen genom att tona ner och förklara att Corona inte har några ben och armar, utan att det är som små vattendroppar i luften som man inte kan se. Att man verkligen går ner till barnets begreppsvärld när man pratar, och förklarar att COVID-19 inte är något monster som är ute efter en, eller kan som lägga sig under sängen och vänta på att man ska somna.
Annas
bästa tips för hur man som förälder navigerar det rådande läget:
1. Hjälp barnen med deras oro.
Mitt första råd är att fokusera på att avlasta barnen deras oro. Fråga även om dom tror att du är orolig, och säkerställ för dom att du inte är det. Det är viktigt för barnen att veta att vi som föräldrar har läget under kontroll, och att vi kommer att ta hand om barnen som vi alltid gör. På så sätt förklarar vi för våra barn att dom inte behöver vara oroliga och bekymrade över det som pågår just nu.
2. Fokusera inte på ickegrejer.
Jag tror det är viktigt att inte sätta ord på alla ickegrejer, som de saker man inte kan göra lika mycket utav på grund av COVID, så som att gå till parken och leka. Det är mycket bättre att helt enkelt bara inte gå dit, och istället säga att idag ska vi vara hemma och måla. Barn är ju så att dom ofta lyssnar på det man ska göra, hellre än det man inte ska göra. Ett annat exempel är om man åker buss så kan man säga säg ”Här blir det bra för dig och mig att stå och sitta. Och här kan vi hålla”, istället för att att fokusera på vad man inte får göra. Genom att fokusera på vad man ska göra blir det en mycket tydligare och mer positiv tillvaro för barnen. Det får inte för negativt, jobbigt, och skrämmande, utan försök att leva på som vanligt så mycket det bara går.
3. Ta hand om din egna rädsla.
Jag tror som sagt att det är viktigt att man som vuxen sållar i den informationen man väljer att dela med sig av till sina barn. Vi vuxna måste ta hand om vår egna oro, och inte föra inte över den på barnen. Är du själv orolig och väljer ett restriktivt sätt att leva är det såklart helt okej, men tänk på att barn glömmer det här med hygien och vad man ”ska” göra. Gör ens barn någon som man som vuxen känner är lite otäckt så tror jag att man behöver träna på att bara släppa det, för gjort är gjort. Ansvaret ligger alltid hos oss föräldrar. Prata med ditt barn och berätta gärna om vad det är som pågår, men berätta inte för mycket, eller med för många ord.
Text Elin Beattie
