För 500 år sedan ansågs det inte udda att vara både filosof, forskare, konstnär, författare och uppfinnare på en och samma gång – men något verkar ha hänt på vägen. Någonstans mellan Renässansen och idag har vi inte bara tappat tron på polyhistorn, vi har även tappat tron på oss själva. För hur kan vi annars förklara det faktum att majoriteten av oss väljer att enbart bemästra ett specifikt ämne under vår livstid, även fast vi rent logiskt skulle kunna bemästra så många fler? Vad hände med renässanssjälens längtan efter att lära sig allt och lite till? Och varför har samhällets syn på polyhistorer förändrats så drastiskt?
Polyhistor-vadå?
Det må låta klurigt, men en polyhistor är kort och gott en individ vars kunskap sträcker sig över en mängd olika ämnen. Att vara mångkunnig och multipotent handlar om att ha en osläckbar törst för kunskap, och en ständig strävan efter självutveckling. När andra nöjer sig med en grej, vill plyhistorn lära sig allt (och gärna lite till).
Då och nu
Under Renässansen var Leonardo da Vinci den coolaste katten i stan. Som polyhistor (jo, han var faktiskt både filosof, forskare, konstnär, författare och uppfinnare) hyllades han till skyarna – och med all rätt. Tack vare sin gedigna kunskap inom en uppsjö av olika ämnen lyckades han skapa texter, verk och uppfinningar som har kommit att bli en oerhört viktig del av mänsklighetens historia, genom att göra något så revolutionerande som att kombinera konst med vetenskap.
För ett halvt millennium sedan var polyhistorn lika het som dagens entreprenör. Ju mer man kunde och visste, desto bättre. Istället för att lägga alla sina kunskapsägg i en och samma korg, valde man att placera ut äggen lite här och där under livets gång. Man ville inte begränsa sin potential, och vägrade därför att göra det. Att ”hitta sin nisch” fanns inte på karta, och ingen fnyste åt renässansens polyhistorer så som man ofta gör med mångkunniga individer idag. Tänk om man hade sagt åt Leonardo da Vinci att bara fokusera på konsten? Eller bett Galileo Galilei att enbart ägna sig åt matematik? Det hade ju inte blivit hälften så bra, det vet vi ju idag. Tänk så mycket vi hade gått miste om. Men om vi nu vet hur banbrytande dåtidens polyhistorer faktiskt var, varför ber vi dagens renässanssjälar att dra ner på ambitionerna?
”Jack of all trades, master of none”
För många av oss börjar stressen över ”vad vi ska bli när vi blir stora” redan i mitten på högstadiet. Som 14- och 15-åringar förväntas vi veta vad vi vill jobba med för resten av livet. Att vara ”lite bra på mycket” ses inte längre som fördelaktigt, och man får ofta höra från både föräldrar och studievägledare hur viktigt det faktiskt är att ”specialisera sig” och ”hitta sin nisch”. Vill du bli veterinär? Då söker du till veterinärgymnasiet. Vill du bli lärare? Ja, då ska du veta vad för lärare du vill bli. Högstadieklass leder till gymnasieinriktning, och gymnasieinriktning leder till universitetsutbildning. Valen blir mer och mer specifika tills vi en dag förväntas att ha valt färdigt. Vi blir matade med tron om att när du väl blivit X, finns det längre inte plats för att även vara Y och Z. Men vad händer om man känner att man aldrig har passat in i den där mallen som säger åt oss att hitta vår nisch? Är det verkligen så fel att ha många intressen och talanger, och att tycka om dom lika mycket allihop?
Att ha många strängar på sin lyra
Världen behöver polyhistorer oavsett tidsepok. Precis som då, behöver vi idag individer som sitter på en uppsjö av kunskap, för dessa individer kan hjälpa oss att se världen på så många olika sätt. Specialisering i all ära, men när en personer väljer att ha många strängar på sin lyra så händer något magiskt. Som polyhistor är du allmänbildad, skärpt och intresserad. Du är med största sannolikhet väldigt kapabel gällande alla ämnen som intresserar dig, något som i sin tur ger dig en självklarhet och flexibilitet som många andra saknar. Du blir eftertraktad både på arbetsmarknaden och i privatlivet, och chansen är även hög att du är lyckligare överlag. Så nu när vi vet att renässanssjälen faktiskt är lika cool idag som den var när da Vinci gick på jorden, hur gör vi för att övertyga skeptikern i oss att det här med att vara multipotent faktiskt kan vara det bästa som har hänt?
Äg din nyfikenhet – Polyhistorer och mångsysslare är inte motiverade av berömmelse eller ett behov av att imponera, dom vill helt enkelt lära sig saker och ting på grund av sin osläckbara törst för kunskap. Har du ett genuint intresse av 511 olika saker? Äg det. Forskning har till och med visat att risken för demens sänks, samtidigt som den kognitiva delen av hjärnan håller sig starkare, längre, hos individer där en ökad mental stimulering är en del av vardagen .
Hitta tillbaka till barnet i dig – Som barn har vi en uppsjö av olika hobbys och intressen, men tyvärr tappar många av oss vår barnsliga nyfikenhet någonstans på vägen. För att hitta tillbaka till oss själva och vad vi verkligen är intresserade av är det viktigt att vi vågar kliva ut ur vår comfort zone och fråga det lilla barnet i oss själva vad hon mest av allt vill göra. Håll din egen hand när du bryter dig loss från samhällets krav och normer, för att ett steg i taget förverkliga drömmen om att bli den du faktiskt var menad att bli.
Sätt realistiska mål – Termen ’polyhistor’ är inte synonym med ’succé över en natt’, men något polyhistorer har gemensamt är att de behöver jobba hårt och vara produktiva för att bemästra fler områden än enbart ett. Är din dröm att bli vår tids da Vinci? Ja, då kanske det är dags att step up your game. Men om du vill lära dig B, C och D för att kunna komplimentera vad du redan kan om A, så kan du ärligt talat ta den tid du behöver.
Du behöver inte vara perfekt – På grund av dagens samhälle har vi alla vuxit upp i tron om att allt måste vara helt perfekt, men som mångsysslare är det långt ifrån sant. Allt du behöver är att enbart vara lite bättre än gemene man inom de områden där du vill göra karriär. Bra nog är bra nog. Har du en naturlig talang och gillar ämnet i fråga? Härligt, you’re good to go! Så ta den där lilla flickan i handen och gör allt det där du någonsin drömt om (och lite därtill). Du är här för att uppfylla alla dina drömmar och ditt fulla potential – och ingen annan i hela världen kan göra det bättre än du.
Text Elin Beattie
Foto Julia Batista
