Hur ödmjukhet kan minska stress

Många av oss vet redan att vi kan minska känslan av stress i kroppen genom att djupandas, men visste du att vi även kan reducera stress i våra relationer genom att med hjälp av meditation lära oss att bli mer ödmjuka? Det är nämligen så att forskning från Stanford University visar att när vi genom mindfulness (så som t.ex. djupandning) klarar av att förvandla vår inre stress till ödmjukhet och medkänsla, så vinner inte bara vi personligen på detta utan det har även en enorm positiv innebörd för våra relationer och måendet hos de individer runt omkring oss. Låt oss förklara hur!

Sympatiska och parasympatiska nervsystemet
Människans standardläge är ett ”viloläge” som styrs av det parasympatiska nervsystemet. När vi befinner oss i vårt viloläge känner vi oss lugna och avslappnade, samt att vårt matsmältningssystem fungerar som det ska. Det är ett läge som överlag bidrar till att vi reagerar lugnt och sansat i olika situationer, samtidigt som våra handlingar och val grundas på tidigare erfarenheter och minnen. När det parasympatiska nervsystemet är igång fungerar vår kontroll- och bedömningsförmåga som bäst, men när en individ känner sig hotad eller osäker så drar hens sympatiska nervsystem igång, och kroppen befinner sig helt plötsligt i ett fight-or-flight-läge. Denna flykt- och kamprespons ökar vår puls, vidgar våra pupiller och gör så att blodtillförseln omredigeras från vårt matsmältningssystem till musklerna runt vårt skelett så att vi ska ha kraft och energi att springa iväg från faran. Helt plötsligt har vi gått från lugn och sansad, till att befinna oss i ett stressat överlevnadsläge. När det sympatiska nervsystemet är igång reagerar vi omedelbart på saker och ting, samt att vi dömer situationer och personer oerhört snabbt – något som fungerar utmärkt i en krissituation, men som i dagens samhälle ofta stjälper mer än det hjälper.

Det sympatiska nervsystemet drar alltså igång när vår knopp och kropp upplever att vi är i fara. Problemet är bara det att faran inte längre är ett rovdjur, utan ofta en social situation där vi känner oss stressade, osäkra eller trängda. Förr hjälpte det sympatiska nervsystemet oss bokstavligt talat att överleva genom att göra det möjligt för oss ta snabba beslut och pumpa kroppen full med energi och adrenalin för att kunna springa eller slåss. Idag sker samma fysiska reaktioner i kroppen när vi tros vara i fara, men problemet är bara det att faran ser helt annorlunda ut nu än vad den gjorde för tusentals år sedan. Idag behöver vi oftast inte fly eller fäkta, speciellt inte i sociala sammanhang där vi enbart känner oss lite obekväma. Men hur ska vår medfödda stressrespons veta det?

Från zero to hero med djupandning
Utöver det som sker inuti kroppen när det sympatiska nervsystemet är igång, så ser vår överlevnadsinstinkt även till att vårt kroppsspråk förändras. På nolltid går vi omedvetet från välkomnande till avvisande; något som ger vår omgivning en klar och tydlig signal till att inte närma sig - och utan att vi vet ordet av har vår interna stress blivit extern. När vi är stressade uppfattar vår omgivning oss som kalla, stängda och avvisande, vilket i sin tur leder till att de själva blir stressade, osäkra och obekväma runt omkring oss. Men, det går att lösa! Det är nämligen så att vi kan ta oss själva från ett stressläge till ett viloläge genom att djupandas - och forskning menar på att 15 minuter är allt som behövs. Genom att ta många, långa andetag klarar vi själva av att få ner pulsen, sänka blodtrycket, samt att få stresshormonerna att sjunka drastiskt. Studier har även visat att djupandning kan ge oss samma inre trygghet som vi får av att umgås med människor vi tycker om. Hur häftigt är inte det?

Vi förstår självklart att det kan vara svårt att se djupandningen som lösningen på allt stressrelaterat ont, men det är svårt att förneka att med ett tryggt och lugnt inre kommer viktiga egenskaper; egenskaper så som ödmjukhet, förstående och sympati, som gör det lättare för oss att förstå både oss själva och andra. Genom att ta till djupandning i stressiga och obekväma situationer kan vi alltså förse oss själva med en inre trygghet, samtidigt som vi känner ödmjukhet, intresse och medkänsla gentemot de runt omkring oss. Om vi uppfattas som lugna, öppna och förstående, kommer andra automatiskt att känna sig trygga i vår närvaro. Genom att sätta på oss den metaforiska syrgasmasken på först, finns det alltså både tid och energi att hjälpa andra.

Låt oss skapa en bättre värld
När en person känner av en inre trygghet flyttas individens interna fokus från fight-or-flight-läge till det fördelaktiga viloläget. Man går från osäker, orolig och otrygg till lugn, rofylld och säker – något som i sin tur gör att man har nog med energi för att öppna upp, bjuda in, lyssna på andra. Forskning visar till och med att när vi som individer aktivt utövar self-compassion så sjunker inte bara våra stressnivåer, utan vi lyckas även skapa en miljö där andra känner sig sedda och får lov att växa. Genom att jobba på att stärka oss själva, stärker vi alltså automatiskt samhället vi lever i. Vi går från att stressat fokusera på jaget och nuet, till att när lugnet infinner sig börja intressera oss av andra och vad som finns där längre fram. Var ödmjuk mot dig själv så att du kan vara ödmjuk mot andra. Låt 2020 bli året som vi gemensamt jobbar hårt för att skapa en bättre intern och extern värld.

Text Elin Beattie